Där allting startade.

Jag växte upp på en gård i Roslagen som min far var med och byggde upp och tack vare honom kunde även en ridskola starta. Det gav mig stora möjligheter att utvecklas under hela min barndom och tonårstid, så det var där min hästrelaterade resa började.

Sen jag var 7 år så kan man säga att jag bodde i stallet efter mina skoldagar. Red lektioner flera dagar i veckan, var hästskötare, deltog på klubbtävlingar osv. När jag var runt 11 år så fick jag min första egna ponny som jag delade med min syster. Jag har sedan dess alltid haft ansvaret över en egen häst/foderhäst samtidigt som jag var aktiv på ridskolans olika hästar.

"Relationen man fick till hästarna stod mig närmast hjärtat"

En sommar deltog jag på alla ridlägren och red de hästar som inte gick med lägerbarnen. Resterande somrar jobbade jag ofta som lägerledare där jag tidigt fick lära mig att undervisa teorilektioner, vara kreativ med att hitta på aktiviteter, hjälpa till med skötsel av hästarna samt ta tag i utmaningar som att lösa konflikter lägerbarnen emellan.

För att göra en flera års lång historia kort, så fick jag med mig otroligt mycket från tiden på ridskolan. Allt ifrån att vara med på lokala/regionala tävlingar både på borta och hemmaplan, ponnycuper, lektioner flera dagar i veckan för olika tränare samt att motionera hästar under loven. En gång motionerade jag tio hästar under en hel dag. En annan gång så tävlade jag fem hästar på hemmaplan under en lokal hopptävling. Ambitionerna och drivet har alltid varit höga, men det viktigaste för mig var att finna den rätta känslan med varje häst. Även om jag vann tävlingar ibland, så var glädjen större att lyckas med olika utmaningar. Att den otrygga hästen gjorde en tävlingsrunda utan att få panik en enda gång. Att ponnyn som brukade vägra kom till hinder nummer fem istället för bli utesluten på hinder nummer två. Relationen man fick till hästarna stod mig närmast hjärtat och därför blev det också många tårar, då ridskolehästar både kommer och går.

När jag var runt 20 år så valde jag att sluta vara aktiv på ridskolan för att gå min egna väg med mina då två egna hästar. Ett svårt beslut, men det absolut rätta för mig som sökte efter nya tränare som kunde ta mig vidare till den nivån jag ville vara på med hästarna.

Frihetsdressyr och Akademisk Ridkonst

Det fanns en ponny på ridskolan som var väldigt osäker. Hon hade alltid grimman på sig i hagen med en bit grimskaft för att man skulle kunna få tag på henne. En dag ringde ridskolechefen mig och bad mig komma och ta in hästen, då ingen annan lyckades. Jag tog med mig några morötter och satte mig mitt i hennes lilla hage. Det tog kanske 2 minuter, sen var hon med mig. Men vi kände redan varandra, jag hade tagit mig den tiden. Hon var en av de hästar som satte spår i vem jag är runt hästarna. Jag kunde sitta timmar i hagen bara för att det var så spännande att se vad de gjorde. Senare med mina egna hästar så testade jag att plocka bort all utrustning och försökte med mitt kroppspråk kommunicera med dem. En av hästarna förstod direkt vad jag ville, medan en annan var lite knepigare att få kontakt med. Det var då jag började förstå hur olika alla hästar var och hur våra träningsmetoder faktiskt påverkar dem på olika sätt.

2012 tränade jag för första gången för Rebecca och Christofer Dahlgren från Horse Vision Sweden och fick helt nya verktyg för hur man kan jobba med hästarna. Därefter började en helt ny resa kan man säga.

Sen 2014 har jag regelbundet tränat för dem och deltagit på många olika kurser. Sommaren 2016 blev jag en team horsevision medlem.

Sedan några år tillbaka tränar jag regelbundet för Cecilia Müller inom akademisk ridkonst. (faagronomceciliamuller.se)

Mellan 2014 - 2016 tränade jag regelbundet för den tjeckiske tränaren Honza Blaha.

Nordic Knights

Tornserspelslag

År 2011 åkte jag och min förra häst Jacquard på vår första tornerspelsträning hos Nordic knights, och sedan dess har jag stannat. Det är numera som min andra familj, som jag sedan 2012 har deltagit på både skarpa tornerspel och bågskytteshower tillsammans med.

Jag rider som den ”Svarte Riddaren” och när jag deltar på deras bågskytte-shower är jag klädd som mongol. Mina vapnen som jag rider med är gjorda av NKs grundare och mästersmeden Patric Fälldin. Flera av mina vapnen har har mongoliska drag och varför jag rider i det temat är för att det på riktigt ligger i blodet, då min gammelmormor var halvmongol.

Sedan jag började rida med Nordic Knights så har jag utbildat flera hästar att gå skarpa tornerspel. Det innebär att hästarna ska klara av en högljudd publik, hög musik, eld, stora folksamlingar och mycket mer! Vi rider dessutom med skarpa vapen och därför är det otroligt viktigt att kommunikationen sitter som den ska.

Det ska vara roligt att ha häst! Med det sagt så vill jag dela med mig av mina erfarenheter som jag har samlat genom åren. Jag vill se fler som sätter relationen med sina hästar på sin priolista. Det är aldrig försent att bättra på kommunikationen med sin häst, och tror du att jag kan hjälpa er så finns jag här!